Order och leveranser

 

Uppdaterad: 10 maj 2020

 

 

Webbkarta               Nyhetsinfo

 

Startsida > Produkter > Gasdetektering > Gasvarning - Introduktion

utskriftsvänlig sida

 

GASVARNING - INTRODUKTION

 

En gas består av en "svärm" molekyler som rör sig oberoende av varandra och med hög hastighet.

Detta innebär att gas kan sprida sig långa sträckor väldigt snabbt.

Vid läckage av en giftig eller en explosiv gas är det därför viktigt att snabbt kunna påvisa detta innan någon kommer till skada.

Långvarig exponering av giftiga gaser även i låga koncentrationer kan vara hälsofarligt.

Till detta krävs en gasvarningsutrustning som larmar i god tid och som ej ger fellarm (vilket kan resultera i minskad respekt för larmet).

Förutom att utrustningen ska fungera tillförlitligt så måste den dessutom vara av rätt typ samt vara riktigt monterad.

Hänsyn måste tagas till olika möjliga felkällor, andra förekommande gaser som kan störa (interferera) gasens identitet i förhållande till luftens densitet m.m.

Detta gäller både portabla gasvarnare och stationära gasvarnare.

Detektorns placering
Allmänt gäller att detektorn måste placeras så att den kommer att kunna nås av gasen i fråga om läckage.

För portabla varnare gäller att öppningen för detektorn ej får övertäckas, stoppas ned i en ficka etc.

Detektorn bör alltså riktas utåt.

I övrigt så ska ju den portabla varnaren alltid följa med användaren.

Vid användandet av stationära detektorer så måste hänsyn tas till förhållandet mellan densiteten för gasen man mäter och luftens densitet.

En gas med högre densitet än luft kommer att sträva nedåt medan en gas med lägre densitet kommer att sträva uppåt.

Detta innebär att en gas som t.ex. propan kommer att samlas upp vid golvet, i golvbrunnar osv.

Detektorn brukar därför i allmänhet placeras högt om den detekterande gasen har lägre densitet än luft och lågt om den har högre densitet.

Vid en del applikationer kan det dock vara svårare att avgöra var detektorn ska placeras.

T.ex. om kolmonoxid, som har endast en något lägre densitet än luft, är komprimerad och plötsligt släpps uti atmosfären så kommer den snabba tryckförändringen ge upphov till ett temperaturfall vilket i sin tur innebär att kolmonoxidens densitet kommer att öka.

Detta kan innebära att kolmonoxiden kommer att sjunka mot golvet.

Det kan även vara till nytta att känna till att trots att olika gaser har olika densitet så separeras de ej helt och hållet i olika lager så som vätskor gör. Detta på grund av den ständiga rörelse som gasmolekylerna befinner sig i.

I rum där det t.ex. läcker in metan, som har lägre densitet än luft, kommer metankoncentrationen att vara högst vid taket men det kommer ändå att finnas en hel del metan vid golvet. Har man dessutom luftströmmar i rummet så kan skillnaden mellan koncentrationen vid golv och tak jämnas ut en hel del.

Luftströmmar kan i vissa fall vara viktiga att ta hänsyn till.

Ju mindre densitetsskillnad det är mellan en gas och luften desto lättare påverkas gasen av luftströmmar.

Exempel på sådana gaser är kolmonoxid, som är något lättare än luft, svavelväte och kvävedioxid som är något tyngre.

I de fall det på grund av luftströmmar är svårt att avgöra var gasen tar vägen kan det vara bra att montera detektorn på en nivå som ligger nära andningsområdet för de människor som ska skyddas.

Det är också viktigt att skydda detektoröppningen för damm (partiklar) och vätskor (t.ex. vatten som kan tränga in till detektorn).

Detta kan göras med stänksskydd som finns att få med detektorerna.

Hur många detektorer behövs i en stationär anläggning?
Detta måste avgöras från fall till fall beroende på situationen på den plats man vill övervaka, men som tumregel kan man använda sig av följande:

En detektor per 80 - 100m2 samt komplettering med detektorer vid de platser där läckage kan uppstå.
Detta är alltså något som måste avgöras från fall till fall.

Detektorn placering vid syreövervakning
I de fall där man vill övervaka syrekoncentrationen i ett rum är det viktigt att ha i åtanke vilken gas som kan komma att tränga undan syret.

Exempel på gaser som kan tränga undan syret och som därmed kan orsaka kvävning är de inerta gaserna som t.ex. nitrogen, argon, helium och koldioxid som används vid olika processer inom industrin.

Viktigt att nämna här är att koldioxiden förutom att den tränger undan syret även är giftig i sig.

Om det föreligger läckage av t.ex. krypton, som har högre densitet än luft och därför kommer att sjunka, så bör syrgasdetektorn placeras lågt. Om en gas med lägre denssitet än luft, t.ex. helium läcker ut så bör alltså syrgasdetektorn placeras högt.

Om syret i ett rum riskerar att förbrukas av någon form av förbränning så kommer syrekoncentrationen at minska likartat i hela rummet vilket gör att detektorplaceringen här ej är lika kritisk som i de ovanstående exemplen.

Referenser


Acetylen, C2H2

 


Ammoniak, NH3

 


Butan, C4H10

 


Koldioxid, CO2

 


Kolmonoxid, CO

 

Klorin, Cl2

 


Etanol, C2H5OH

 


Etylen, C2H4

 


Etylenoxid, C2H4O

 


Halokarboner, CFC

 


Väte, H2

 


Vätesulfid, H2S

 


Metan, CH4

 


Kväveoxid, NO

 


Kvävedioxid, NO2

 


Syre, O2

 


Ozon, O3

 


Propan, C3H8

 


Svaveldioxid, SO2

 


VOC, flyktiga organiska föreningar

 

 

   
 

E-post: lars@fjellcom.se

Tel: +46(0)31-287202

Mobil: +46(0)706-755561

Disclaimer

Webmaster

blog counter