|
En gas består av en "svärm" molekyler som rör
sig oberoende av varandra och med hög hastighet.
Detta innebär att gas kan sprida sig långa sträckor väldigt snabbt.
Vid läckage av en giftig eller en explosiv gas är det därför viktigt
att snabbt kunna påvisa detta innan någon kommer till skada.
Långvarig exponering av giftiga gaser även i låga koncentrationer
kan vara hälsofarligt. Till detta krävs en
gasvarningsutrustning som larmar i god tid och som ej ger fellarm
(vilket kan resultera i minskad respekt för larmet).
Förutom att utrustningen ska fungera tillförlitligt så måste den
dessutom vara av rätt typ samt vara riktigt monterad.
Hänsyn måste tagas till olika möjliga felkällor, andra förekommande
gaser som kan störa (interferera) gasens identitet i förhållande
till luftens densitet m.m. Detta gäller både
portabla gasvarnare och stationära gasvarnare.
Detektorns placering
Allmänt gäller att detektorn måste placeras så att den kommer att
kunna nås av gasen i fråga om läckage. För
portabla varnare gäller att öppningen för detektorn ej får
övertäckas, stoppas ned i en ficka etc.
Detektorn bör alltså riktas utåt. I övrigt så
ska ju den portabla varnaren alltid följa med användaren.
Vid användandet av stationära detektorer så måste hänsyn tas
till förhållandet mellan densiteten för gasen man mäter och luftens
densitet. En gas med högre densitet än luft
kommer att sträva nedåt medan en gas med lägre densitet kommer att
sträva uppåt. Detta innebär att en gas som
t.ex. propan kommer att samlas upp vid golvet, i golvbrunnar osv.
Detektorn brukar därför i allmänhet placeras högt om den
detekterande gasen har lägre densitet än luft och lågt om den har
högre densitet. Vid en del applikationer
kan det dock vara svårare att avgöra var detektorn ska placeras.
T.ex. om kolmonoxid, som har endast en något lägre densitet än luft,
är komprimerad och plötsligt släpps uti atmosfären så kommer den
snabba tryckförändringen ge upphov till ett temperaturfall vilket i
sin tur innebär att kolmonoxidens densitet kommer att öka.
Detta kan innebära att kolmonoxiden kommer att sjunka mot golvet.
Det kan även vara till nytta att känna till att trots att olika
gaser har olika densitet så separeras de ej helt och
hållet i olika lager så som vätskor gör. Detta på grund av den
ständiga rörelse som gasmolekylerna befinner sig i.
I rum där det t.ex. läcker in metan, som har lägre densitet än luft,
kommer metankoncentrationen att vara högst vid taket men det kommer
ändå att finnas en hel del metan vid golvet. Har man dessutom
luftströmmar i rummet så kan skillnaden mellan koncentrationen vid
golv och tak jämnas ut en hel del. Luftströmmar
kan i vissa fall vara viktiga att ta hänsyn till.
Ju mindre densitetsskillnad det är mellan en gas och luften desto
lättare påverkas gasen av luftströmmar.
Exempel på sådana gaser är kolmonoxid, som är något lättare än luft,
svavelväte och kvävedioxid som är något tyngre.
I de fall det på grund av luftströmmar är svårt att avgöra var gasen
tar vägen kan det vara bra att montera detektorn på en nivå som ligger
nära andningsområdet för de människor som ska skyddas.
Det är också viktigt att skydda detektoröppningen för damm (partiklar)
och vätskor (t.ex. vatten som kan tränga in till detektorn).
Detta kan göras med stänksskydd som finns att få med detektorerna.
Hur många detektorer behövs i en stationär anläggning?
Detta måste avgöras från fall till fall beroende på situationen på
den plats man vill övervaka, men som tumregel kan man använda sig av
följande: En detektor per 80 - 100m2 samt
komplettering med detektorer vid de platser där läckage kan uppstå.
Detta är alltså något som måste avgöras från fall till fall.
Detektorn placering vid syreövervakning
I de fall där man vill övervaka syrekoncentrationen i ett
rum är det viktigt att ha i åtanke vilken gas som kan komma att
tränga undan syret.
Exempel på gaser som kan tränga undan syret
och som därmed kan orsaka kvävning är de inerta gaserna som t.ex.
nitrogen, argon, helium och koldioxid som används vid olika
processer inom industrin.
Viktigt att nämna här är att koldioxiden
förutom att den tränger undan syret även är giftig i sig.
Om det föreligger läckage av t.ex. krypton,
som har högre densitet än luft och därför kommer att sjunka, så bör
syrgasdetektorn placeras lågt. Om en gas med lägre denssitet än
luft, t.ex. helium läcker ut så bör alltså syrgasdetektorn placeras
högt.
Om syret i ett rum riskerar att förbrukas av
någon form av förbränning så kommer syrekoncentrationen at minska
likartat i hela rummet vilket gör att detektorplaceringen här ej är
lika kritisk som i de ovanstående exemplen.
Referenser |
